Längtan efter att få resa igen

Det har varit ensamt för många under pandemin. Annika Areflykt bor i Skara, hon är änka och pensionär. Ovissheten kring pandemin och när den ska ta slut har varit tärande, men hon har också varit orolig för barn och barnbarn när de varit sjuka. Under året som gått har hon hållit den nära umgängeskretsen till sina barn, som har stöttat med både nödvändiga inköp och flytt.

– Jag fick sålt huset och köpte mig en lägenhet mitt i pandemin, i december. Det gick bra, barnen hjälpte mig. Jag slapp husvisningar, det kom en som ville ha huset och la ett bud jag tog. Här hemma var jag ju på visning, men vi var inte så många. Barnen har också hjälpt mig att handla efter mina listor. Men man vet ju inte riktigt vad man får med hem när någon annan plockar. Det är något annat att handla själv och kunna välja varor eller bara titta folk, konstaterar Annika.

Före pensionen jobbade Annika på Malmgården med demensvård och i dagverksamheten. Där hade hon god koll på hygienrutiner för att minska risk för smitta, långt innan vi fick en pandemi över världen.

– Ja de basala hygienrutinerna har jag koll på, skrattar hon. Det vet man ju, hur god hygien minskar smittor av influensor och maginfluensor. Och det märks att andra smittor i samhället minskar till följd av bättre handhygien.

Och det är något Annika tar med sig även efter pandemin, det här med att hålla avstånd och tvätta händerna ofta. Inte heller tror hon att man kommer vara tätt inpå varandra i affärerna som förr. Och det senare påfundet att kramas som ett sätt att hälsa tror hon också kommer att minska.

– När jag fortfarande jobbade kunde vi ju gå till jobbet med en lättare förkylning, det var inget hinder. Men så är det ju inte nu, funderar Annika.

Under hela pandemin har hon träffat andra pensionärer någon gång varje vecka. Det har varit viktigt att träffas även om det varit under andra former än vanligt.

– Vi har setts utomhus, även under vintern och med goda avstånd till varandra. Det har inte varit många veckor vi ställt in våra träffar. Jag har också träffat några väninnor utomhus och enligt rekommendationerna. Man blir upplyft av att göra saker tillsammans, det behöver inte vara så mycket, säger Annika.

Nu som färdigvaccinerad längtar Annika efter både vänner och resor, när restriktionerna väl släpper.

– Jag har bil och har under pandemin tagit mig ut på utflykter. Och så har vi en sommarstuga utanför Eggby, så dit har jag åkt. Men när vi kan sen, har jag och en väninna pratat om att åka på en resa i Sverige. Att få se och göra saker gör livet roligt, man måste hänga med och leva också, avslutar Annika.