Kommunövergripande riktlinjer mot våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck

Innehållsförteckning

Inledning

Kommunen har en central roll i arbetet med att förebygga och bekämpa våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck. Detta arbete styrs av både nationella och internationella åtaganden – bland annat Agenda 2030, Barnkonventionen, den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor, samt relevant lagstiftning.

Följande riktlinjer syftar till att ge vägledning för hur kommunens verksamheter ska arbeta systematiskt och samordnat. Det ska syfta till att skapa en trygg kommun där ingen ska behöva leva i rädsla för våld eller förtryck.

Syfte

Dessa riktlinjer syftar till att vägleda kommunens arbete och säkerställa en långsiktigt hållbar och systematiskt arbete inom området. Det ska säkerställa att kommunen:

• Upptäcker våld i ett tidigt skede.

• Erbjuder ett effektivt stöd till våldsutsatta och insatser till våldsutövare.

• Arbetar förebyggande för att minska våldet över tid.

• Säkerställer att alla verksamheter har tillräcklig kompetens och samverkar för en sammanhållen insats.

Riktlinjerna är framtagna för att tillämpas både ur ett arbetsgivarperspektiv och ur ett invånarperspektiv.

Varför arbeta mot Våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck

Våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck är allvarliga samhällsproblem och folkhälsoproblem som påverkar individers trygghet, hälsa och livsvillkor. Kommunen har ett grundläggande ansvar för att identifiera, förebygga och motverka våldet – och att säkerställa att drabbade får rätt stöd och skydd. Dessa riktlinjer utgår från både nationella och regionala mål och utgår från fyra prioriterade fokusområden: kompetens- och kunskapsutveckling, upptäcka våldet och stärka skydd/stöd, samverkan och samordning och våldsförebyggande arbete

Riktlinjen tar utgångspunkt i regeringens sjätte jämställdhetspolitiska delmål Feministisk politik för ett jämställt samhälle Länk till annan webbplats. som är att Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet samt evidensbaserade metoder och åtgärder som finns i Nationell strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Trygghet och frihet från alla former av våld är avgörande för goda och jämlika livsvillkor och hälsa. Det gäller i våra offentliga miljöer och det måste också gälla i våra nära relationer.

Definition och begrepp:

Våld i nära relationer omfattar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, hot, förtryck och utnyttjande. Det inkluderar även hedersrelaterat våld och förtryck och våld inom vård- och omsorgsrelationer. Det kan förekomma mellan familjemedlemmar, partners och i samkönade eller flerkönade relationer, oavsett kön, ålder eller bakgrund.

Centralt är att den utsatta har en nära relation till förövaren, ofta med känslomässiga band eller beroende. Barn som bevittnar våld räknas också som utsatta – minst två barn i varje skolklass har upplevt våld i hemmet, enligt SKR.

Att leva fritt från våld är en förutsättning för trygghet, hälsa och jämlika livsvillkor. Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem som orsakar stort mänskligt lidande och kostar samhället omkring 45 miljarder kronor per år.

”Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något som den vill” (Per Isdal, Meningen med våld från 2001)

Våldets olika uttryck

• Psykiskt våld kan handla om hot, tvång, svartsjuka, trakasserier, glåpord och förlöjliganden. Den våldsutsatta kan också utsättas för kontroll, social isolering och begränsningar.

• Fysiskt våld kan bestå av knuffar, skakningar, fasthållning, rivningar eller bitningar, men också av örfilar, knytnävsslag, slag med tillhyggen, knivstick, sparkar och stryptag.

• Sexuellt våld, sexuellt påtvingade handlingar, tvinga att se eller delta i pornografiskt material, samlag utan samtycke, spridning av sexuella bilder utan samtycke eller via hotfulla meddelanden med sexuellt innehåll, sexuella trakasserier och användning av ett sexuellt kränkande språk.

• Latent våld - den utsatta lever med en ständig rädsla eller oro för våld. Våldet kan vara ilska eller aggressivitet som visar sig i förövarens kroppshållning och kroppsuttryck, som upplevs som hot.

• Försummelse - den utsatta inte får den hjälp med mat, medicin eller hygien som hen behöver. Den utsatta kan förvägras hjälp till exempel med att komma ur sängen, få för lite, för mycket eller felaktig medicin.

• Materiellt våld - förstörelse eller stöld av personliga tillhörigheter, bohag, värdesaker med mera i syfte att visa ilska och skrämmas.

• Ekonomiskt våld - begränsningar av gemensamma ekonomiska tillgångar eller genom att tvinga någon att utföra ekonomiska olagligheter. Exempel är kontroll, så att partnern inte själv får tillgång till eller får bestämma över ekonomin, att gemensamma tillgångar undanhålls eller förhindra någon att arbeta eller delta i insatser som kan leda till egen försörjning.

• Digitalt våld är en form av psykiskt våld där förövaren använder digitala verktyg för att kontrollera, hota eller trakassera. Det kan handla om att skicka mängder av meddelanden, sprida nakenbilder, använda spårningsappar eller kapa sociala mediekonton. Det sker i romantiska och/eller intima relationer och bygger ofta på makt, kontroll och beroende.

• Hedersrelaterat våld och förtryck är när en person, ofta en flicka eller kvinna, begränsas, hotas eller utsätts för våld av sin familj eller släkt för att skydda familjens "heder". Det kan handla om att kontrollera klädsel, umgänge, sexualitet eller val av partner. Även pojkar kan utsättas, t.ex. för att de inte följer hedersnormer, eller tvingas delta i kontrollen av andra. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt, socialt eller digitalt – och ibland även leda till tvångsgifte eller könsstympning.

Särskilt sårbara grupper

Alla kan utsättas för våld, men vissa grupper är mer utsatta på grund av diskriminering och marginalisering. Risken ökar för dem som tillhör flera utsatta grupper samtidigt.

Barn och unga
Barn som bevittnar våld räknas som brottsoffer, även om våldet inte riktats mot barnet direkt, enligt barnkonventionen. När barn ser eller hör våld i hemmet eller andra nära miljöer kan det få allvarliga och långvariga effekter på deras utveckling, hälsa och välmående. Det kan leda till problem med sömn, koncentration och relationer. De riskerar också att utveckla ångest, depression eller aggressivt beteende. I längden kan det påverka deras självkänsla och förmåga att känna trygghet. Barn som upplever eller bevittnar våld riskerar allvarliga och långsiktiga konsekvenser.

Unga
Våld i ungas parrelationer är ett allvarligt problem – var femte ungdom har någon gång utsatts. Våld i ungas relationer liknar ofta våld i vuxna relationer men digitalt våld har blivit mer vanligt. Skillnader är att unga ofta saknar erfarenhet och kunskap om hälsosamma relationer och vad våld eller kontroll är, vilket gör att våldet kan normaliseras och fortsätta i framtiden. Våldet sker också ofta på andra platser, som digitalt, i föräldrars hem eller i skolan, vilket ger vuxna större ansvar och möjligheter att förebygga och upptäcka våldet.

Äldre
Äldre kan utsättas för våld från närstående, särskilt vid sjukdom eller beroende av andra. Våldet kan ske i hemmet av anhöriga eller god man.

Personer med funktionsnedsättning
Denna grupp utsätts oftare och mer omfattande för våld. Den ökade sårbarheten beror bland annat på beroende av hjälp, svårigheter att kommunicera och social isolering. Våld kan också vara att inte ge nödvändig hjälp eller omsorg.

Hbtqi-personer
Utsätts oftare för partnervåld och sexuellt våld. Särskilda risker är exempelvis hot om att avslöja läggning eller könsidentitet, samt att våld inte alltid känns igen som sådant.

Personer i aktivt missbruk
För denna grupp är våld ett vanligt inslag i vardagen. Personer söker ofta hjälp först när skadorna är allvarliga. De möts av fördomar och rädsla för myndigheter gör att många undviker stöd. Kvinnor är extra sårbara och har ofta svårt att hitta trygga boenden.

Prostitution och sex mot ersättning
Sverige förbjuder köp av sex men inte försäljning för att skydda utsatta. De flesta i prostitution utsätts för tvång och utnyttjande. Minderåriga och unga i sk. "sugardejting" är särskilt utsatta, vilket är en form av relation där en yngre person får ekonomisk ersättning, gåvor eller andra förmåner i utbyte mot sällskap, uppmärksamhet eller ibland sexuella tjänster.

Människohandel och sexuellt våld är allvarliga brott som kan ske i olika relationer.

Personer med utländsk bakgrund eller utan uppehållstillstånd
Denna grupp kan vara extra sårbar på grund av språkbarriärer, diskriminering, brist på nätverk och rädsla för myndigheter.

Skaras fyra prioriterade fokusområdena att motverka våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck:

Kompetens- och kunskapsutveckling

Kommunens verksamheter ska säkerställa att all personal som möter invånare i sitt yrkesutövande, samt chefer med personalansvar, har grundläggande kunskap om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld – inklusive dess olika uttrycksformer, bakomliggande orsaker och konsekvenser.

Personal som möter, utreder eller ger stöd till våldsutsatta eller våldsutövare ska få regelbunden och långsiktig kompetensutveckling. Utbildningen ska vara en del av det ordinarie arbetet och baseras på aktuell lagstiftning och nationella riktlinjer.

Upptäcka våldet och stärka skydd/stöd

Fokus ligger på att tidigt identifiera både våldsutsatta och våldsutövare, bland såväl barn som vuxna, och att erbjuda dem rätt stöd. Kommunens verksamheter ska ha rutiner för att hantera misstankar eller bekräftade fall av våld, både i arbetsgivarrollen och i kontakten med invånare.

Kommunen ska erbjuda skydd, samtalsstöd och långsiktiga insatser till våldsutsatta.

Information om rättigheter och stöd ska vara lättillgänglig och anpassad till olika målgrupper.

Samverkan och samordning

Kommunen ska genom tydliga och formaliserade samverkansstrukturer, både internt och med externa aktörer som polis, hälso- och sjukvård och civilsamhälle, samordna insatser och informationsdelning. För att ge effektivt och samstämmigt stöd till individer och familjer.

Våldsförebyggande arbete

Kommunen ska arbeta aktivt för att förebygga alla former av våld och kränkningar. Detta innefattar att förändra värderingar och normer som kan legitimera våld eller diskriminering, samt att förhindra att våld uppstår. Förebyggande insatser ska vara långsiktiga, normmedvetna och även inkludera utsatta grupper.

Barn och unga som bevittnat eller upplevt våld ska få tidiga stödinsatser.

Ansvar och uppföljning

• Varje förvaltning ansvarar för att implementera riktlinjerna i sina respektive verksamheter med stöd av kommunledningsförvaltningen.
• Kommunstyrelsen ansvarar för uppföljning och revidering av riktlinjerna.