Fredrik Sundblad - Campussoppan 13 maj

Svenska konsumenter vill ha svenskt kött, men produktionen backar. Hur vänder vi trenden och bygger en mer robust och lönsam värdekedja? Den frågan stod i centrum när Fredrik Sundblad, branschansvarig på LRF Kött, nyligen presenterade ”Tillväxtagendan för svenskt kött”

Med utgångspunkt i marknadens efterfrågan och den nationella Livsmedelsstrategin har LRF tillsammans med Kött- och Charkuteriföretagen (KCF) med flera tagit fram en gemensam färdplan. Målsättningen är tydlig: Att skapa en lönsam och konkurrenskraftig svensk köttproduktion som stärker landets försörjningsförmåga, driver utveckling i hela värdekedjan och möjliggör en långsiktigt hållbar ökning av produktionsvolymerna fram till år 2035.

Expansion och en utmanande värdekedja

För att nå agendans mål – där självförsörjningsgraden för exempelvis gris ska nå 95 procent och nöt 65 procent – räcker det inte med enbart effektiviseringar. Det krävs en enorm expansion och hundratals tusen fler djur på de svenska gårdarna.

Under presentationen pekade Fredrik Sundblad på de bromsklossar som hindrar denna tillväxt idag. Han beskrev en fragmenterad värdekedja där den ekonomiska risken för den enskilda bonden är för hög och lönsamheten för låg. För att vända utvecklingen från försvar till offensiv krävs en ökad riskdelning där hela kedjan – från primärproduktion och förädling till handel och beslutsfattare – drar åt samma håll och kommunicerar svenska mervärden.

Vad målen innebär i praktiken:

Tabellen illustrerar den kraftiga uppskalning av svensk självförsörjningsgrad som Tillväxtagendan siktar på. Störst kliv förväntas inom grisproduktionen, som ska gå från dagens 81 procent till nästan full självförsörjning (95 procent) år 2035. Även nöt- och lammkött, där en stor del av konsumtionen i dag utgörs av import, står inför betydande tillväxtmål för att möta marknadens efterfrågan. Att stänga dessa gap handlar inte bara om småjusteringar, utan kräver hundratusentals fler djur och omfattande investeringar i hela värdekedjan.

Vad betyder detta ur ett GINS-perspektiv?

Den utmaning som Tillväxtagendan belyser är ett tydligt bevis på varför ett välfungerande innovationssystem är avgörande. Att ställa om en hel värdekedja är ingenting som enskilda aktörer kan göra i stuprör; det kräver att kompetenser och perspektiv från olika håll kopplas samman.

Projektet GINS stöttar aktörer som kopplar ihop företag, forskning och offentliga verksamheter. GINS arbetar inte direkt med lantbruken eller livsmedelsföretagen. Istället bygger vi vidare på det arbete som redan finns för att skapa förutsättningar för innovation och utveckling i samverkan. När vi stärker samspelet mellan systemets aktörer, kan de i sin tur ge bättre stöd till de företag och idébärare som ska förverkliga Tillväxtagendans mål.

3 strategiska insikter vi tar med oss:

• Samverkan minskar risken: För att enskilda företag ska våga satsa och expandera krävs en jämnare riskdelning. Genom att GINS stöttar utvecklingen av nya, gemensamma arbetssätt mellan systemets aktörer skapas tryggare och tydligare vägar framåt för näringen.
• Hela systemet måste interagera: Tillväxtagendan visar att politik, forskning och marknad måste synka sina insatser. GINS fyller här en viktig funktion genom att stötta de aktörer som kopplar samman just forskning, offentlig sektor och näringsliv.
• Gemensam riktning ger kraft: Utmaningarna i värdekedjan löses bäst när fler gemensamma initiativ tas mellan aktörer. Genom att optimera det befintliga ekosystemet ser vi till att fler hållbara idéer kan tas vidare av rätt aktör, i rätt tid.