< >

2019-03-09

Gamla vattentornet - en symbol för tillväxt och ingenjörskonst

Skaras gamla vattentorn är ett av stadens viktigaste landmärken. Sedan 1898 har det fungerat som en pendang till domkyrkans resliga siluett, markerande var den nya staden byggdes, strax söder om den medeltida stadskärnan.

Skara var, som många andra svenska städer vid sekelskiftet 1900, i en period av omvälvande förändringar. Det agrara samhället avlöstes succesivt av industrialiseringen och stadens befolkning ökade kraftigt under slutet av 1800-talet. Den första järnvägslinjen hade invigts med förbindelse till Lidköping och Stenstorp år 1874 och tre nya linjer anslöts sedan de kommande åren. Järnvägsstationens läge söder om staden pekade ut riktningen för stadens vidare utbyggnad i det som idag ingår i stadsdelen Kämpagården.

När staden växte behövde även infrastruktur och samhällsservice komma med. Vattentornet var en nödvändighet i en växande stad, som genom en anslående utformning kunde fylla även triumfatoriska behov. Vattentornets utformning och placering blev ett sätt att förkroppsliga både stadens och nationens tillväxt och ingenjörskonst.

Foto: Stig Rehn /Västergötlands museum

Foto: Stig Rehn /Västergötlands museum

En stark kontrast till omgivningen

Folkungagatan, alldeles intill vattentornsparken, blev omkring sekelskiftet stadens mest stadsmässiga gata vid sidan om Järnvägsgatan, med påkostade sten- och träbyggnader. Den nya gatubilden måste ha utgjort en mycket stark kontrast till stugorna på Oxbacken och utmed Härlundagatan. Längs med Folkungagatan uppfördes till exempel stadens nya tingshus (Folkungagatan 5) 1905, även det med en anslående utformning.

Thorulf valde kalksten

Uppdraget att rita vattentornet gick till göteborgsarkitekten Hans Hedlund (1855-1931), efter ett konstruktionsförslag av chefen vid Göteborgs stadsbyggnadskontor J G Richert. Hedlund hade föreslagit att tornet skulle byggas av tegel, vilket skulle visa sig för kostsamt. Därför gav man i uppdrag till arkitekt Ernst Torulf (1872-1936) att utveckla Hedlunds förslag. Torulf ersatte teglet med kalksten, ett förslag som antogs av staden, och bygget kom igång. Kalkstenen kom från stenhuggerier i Gössäter och Bjällum och vattencisternen (på 300m3) från Forsviks aktiebolag.

Vattentornet är byggt med en kalkstensfasad av grå och röd kalksten. Runt cisternen består ytterväggarna av så kallad rabbitzputs inom ett fackverk av järnbalkar. Taket utgjordes ursprungligen av zinkplåt lagt i rutmönster men täcks numera av ett skivtäckt koppartak. Tornet är 52 meter högt upp till tornspiran.

Tömdes på vatten

Vattentornet var huvudförsörjande i Skara fram tills det nya vattentornet på Skaraberg togs i drift 1965. Fram till januari 1986 var det gamla tornet utjämningsmagasin för sitt närområde (vilket behövdes främst för Scans verksamhet som då förbrukade mycket vatten). Sedan 1986 är tornet tömt på vatten och fungerar endast som landmärke - vilket dock får sägas vara åtminstone hälften, eller mer, av den ursprungliga idéen bakom tornet.

Skyddad som byggnadsminne

1995 byggnadsminnesförklarades tornet enligt dåvarande kulturminneslagen och skyddsföreskrifter upprättades som beskriver hur tornet ska skötas och underhållas. Byggnadsminnen är den högsta typen av skydd som en vanlig byggnad kan ha enligt lag och syftet är att byggnaden ska kunna bevaras för överskådlig framtid.

Axel Demker
Planarkitekt, bebyggelseantikvarie

 

Läs mer

Nya tidningsartiklar

C Vänersborgs museum

Utsikt över Skara. / Vänersborgs museum


 

 

 

Kommentarer
Lämna en kommentar
Lämna en kommentar




Denna sida uppdaterades 2019-03-12

Dela: